utepamyren

Senaste inläggen

Av E-L A - Tisdag 25 april 06:41

Lite kaffe bara först, så kör vi.

ANNONS
Av E-L A - Söndag 23 april 21:03

En hink lingon på trappan. En vacker, röd gammal lada som erbjuds att ha cyklar och vinterdäck i. En källare med plats för flera säckar potatis. En bil, cykel eller spark som alltid är till låns. Rabarber som alltid får plockas. Ett jordgubbsland där barnen alltid får ta. En äng där barnen alltid får leka. Ett pörte som alltid står välkomnade öppet. En hand som alltid vill hjälpa. Ett hjärta som alltid är varmt. En morfar som alltid ler. 

 

ANNONS

.

Av E-L A - Tisdag 18 april 22:31

Det tar sig hör ni, det tar sig. Jag är på väg in i bild igen. På väg.

Av E-L A - Fredag 3 mars 08:26

Skidåkning med förkylning i kroppen är något man ska undvika. Det säger all beprövad vetenskap sedan länge. Nu förstår jag det på riktigt. När junioren Ebba Andersson börjar ta in på finskan Mononen, då börjar mina andningssvårigheter. Pulsen slår alldeles för hårt och när Stina Nilsson drar förbi Pärmäkoski då andas jag nästan inte alls längre. När andra platsen är ett faktum är jag helt genomsvettig. Har ännu häftig puls och är totalt slut. Besvären är givetvis övergående och förbyts sedan i glädje och eufori. Oj oj oj, vilka skidåkare Sverige har.

Ja, det blir en hel del tv-tittande när man ligger hemma i förkylning några dagar. Långa stunder framför Nyhetsmorgon, Parneviks, Mandelmanns gård och Reneés brygga. Det är fina bilder från sommaren i Reneés brygga och när de i onsdagens avsnitt spelar kubb, så är det något som börjar kvittra i mig. Den mörka vintern har ju faktiskt sakta men säkert börjat ge vika och om någon månad så har vi sommaren framför oss. Och kubbplanerna i Vyöni börjar tina fram... Min sommarkänsla blir inte sämre när jag har ett långt sms-samtal med Kompis och vi drömmer oss bort till maj, då snön tinat bort och man tar sig ut i skogen igen. På barmark. Och hur gott skogen doftar just i maj.

Hör ni vänner, nu när semlorna är uppätna och vi har gått in i fastan, tänkte jag även ta lite nätfasta. Ha det riktigt bra allihopa, så möts vi kanske ute på myren igen efter påsk.



Av E-L A - Onsdag 1 mars 23:57

Dag nr 4. Hemma, inomhus med influensaförkylning. Hostar och nyser, frustar och fryser. Men det är som det ska, den här tiden på året. Jag hade samma sak, samma tid förra året kommer jag ihåg. Och det ger sig, det vet jag.

När man inte orkar så mycket annat så är det tur att det är skidåkning på tv. Iivo Niskanen!!! Dagens glädjeämne. Så grymt roligt för Finland! Jag måste då säga att jag jublade här hemma, mitt i allt hostande. Niskanen, Niskanen, Niiiskaaaneeen!!!

Sedan är det kul att tidningen Vision dimper ner i brevlådan. Just när man behöver något tankebrytande och annan input än bara nässpray och ingefära. Läser om diakonen i S:ta Clara kyrka. Som berättar om hur hon, tidigare i sitt liv, fick ork att bryta upp från missbruk och börja ett nytt liv. Sånt blir man så enormt glad och peppad av att läsa om. Att få höra om människor som med sina egna liv bevisar att det går att bli fri från mörkret i drogernas och alkoholens makt. Precis som Sebastian Stakset. Jag ber om ursäkt om jag är tjatig med mina två tidigare inlägg. Men... man blir ju så glad!!! I alla fall jag. Av att höra just såna här berättelser. Sedan tycker jag också att Stakset gör så grymt bra musik. Så grymt bra.

Vad jag blir mindre glad av att läsa i Vision, är om socialsekreterares arbetsmiljö och om hur en av fyra socialsekreterare lider av psykiska påfrestningar på grund av jobbet. Inget nytt alls, men ändå sticker det till i bröstet på mig när jag läser om det. Socialsekreterare är mina stora idoler och kommer alltid att vara det. Det är ett arbete jag en gång älskade. Men som jag ännu inte riktigt klarat av att komma tillbaka till. Inte efter den tunga, dystra, tröttsamma vägg jag gick in i. Men med en förstående chef och en alldeles enastående Företagshälsovård så är jag på benen igen, mår bra och tillbaka i en klassisk IFO-korridor. Givetvis med vissa försiktighetsåtgärder som jag nog måste leva med och hantera livet ut.

När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom fick jag vid tre tillfällen frågan från sjukvården; om jag ville prova mindfulness eller yoga. Jag fick det förklarat för mig att det är bra mot stress, ett sätt att komma ner i varv och hitta ett lugn och en medveten närvaro. Jag tackade nej tre gånger. Jag försökte förklara att jag är kristen och att jag hittar stillheten i ett regelbundet gudstjänstliv och i bön. Det bemöttes med respekt och det är jag så glad över. Flera professioner inom vården gav mig så ovärderligt fin hjälp ändå. Utan att de behövde ta in mindfulness eller yoga, som för mig är en annan andlighet, med kopplingar till buddhism och hinduism. Att leva med Jesus... ja... det är liksom att få allt man behöver. I honom finns stillheten. I hans närvaro finns lugnet jag behöver. I bönen och i samtalet med Jesus kan jag nämna allt som skaver, gör ont eller känns jobbigt. Och han kan lappa ihop och laga det som blivit trasigt. Han kan hela, tro mig. Det har jag själv fått vara med om. Annars skulle jag inte vara här, där jag är idag. Jesus  säger: 

 

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.

Jag ger er inte det som världen ger.

Känn ingen oro och tappa inte hoppet". (Johannesevangeliet 14: 27)

 

 

 

 

I dagens nummer av tidningen Vision. Berättelser man blir glad av. 

 

 

Av E-L A - Tisdag 21 feb 17:15

I lördagsmorse blev det morgonkaffe med goda vänner i Kiruna. Renvallaren Tjurri, från Liehittäjä, ville också vara med. Och vem ville inte det?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se